Tävling avgjord?

Antar att det är dags att utse vinnaren till tävlingen... Typ mig då.

MÅNDAG
8.00: Sätter mig i bilen, på väg till jobbet, till en annan butik, typ 2,5 timme bort...
Batterilampan har lyst i två dagar på bilen men jag kände INGEN stress utan tänkte att batteriet kommer ju ha jättelång tid att ladda upp nu liksom.
5 kilometer utanför stan börjar bilen liksom hacka... Ringer pappa, men han svarar inte. Ringer kundtjänst ang. min mobiltelefon som krånglar...
Inser att jag måste stanna. Bilen svarar inte på gasen, styrservon slutade fungera... Svänger av, i nerförsbacke och rullar till en ICKE- parkerings-tillåten gata. Tittar upp i backspegeln... Polisen.
Yay.

Jag ringer åter pappa, fortfarande inget svar. Öppnar dörren för polisen, han ber om körkortet... Jag mantrar att bilen är trasig, jag har inte tid med det här, ska ju iväg & jobba, 2,5 timme bort. Totalt ignorerar polisen. Han tittar på körkortet, jag kliver ur bilen, mantrar... Han frågar om jag visste varför jag blev stannad. Jag mantrar, förtydligar "ATT BILEN HAR GÅTT SÖNDER"...
Han frågar, om jag någonsin blåst i en "sådan här" förut, sträcker fram alkoholmätaren. Ja ja ja säger jag. Negativt givetvis, mantrar vidare... Chefen ringer & börjar prata veckans schema., jag tar fram almenackan & börjar anteckna. Berättar att jag inte har tid att prata, för bilen har gått sönder & polisen är här. Hon ringer & hör om det finns ngn företagsbil ledig.

Polisen tar vid del två: utfrågning om bilen.
POLISEN: Så... Vems är bilen, hur är det med skatt, försäkring, besiktning...
JAG: Allt ska nog vara i sin ordning...
POLISEN: Så det är inget du vill berätta för oss?
JAG: Eehhh, ööhhhh, nä...

Polisen spatserar över till sin kollega.
Chefen ringer igen & berättar att annan bil är fixad.

Polisen kommer över till mig igen, denna gången ifrågasätter om det är jag på kortet...
Öööööhhh, såklart att det är.
Polisen åker, och dom har ju inte heller kunnat starta min bil med startkablar, för det får dom visst inte. Dom erbjöd sig att knuffa igång bilen åt mig... Jag mantrar igen- "BILEN ÄR DÖD!!!!!!"
Polisen åker & jag sitter med darrande läpp, strandsatt 5 km utanför stan. Jävla skit.

10.00: På väg igen.
12.30: Framme & jobbar.
20.00: Middag med butikschefen som bor på samma hotell som jag över natten.
22.00: På hotellrummet. Så sjukt kallt...
23.30: Fortfarande svinkallt. Tar en varm dusch... Riktigt varm dusch.
23.45: Brandlarmet går... Jag, med balsam i håret, rycker åt mig en liten handduk, sticker ut huvudet i korridoren... Hela korriodoren har stuckit ut "huvudet" genom dörren.
Någon med ficklampa skriker frågande om det är en övning?!? Lätt kalabalik råder under ett alarmerande tjut.
Ägarna till hotellet, Mohammed, bor för övrigt i ett rum, i korriodoren. Kliver fram till mig & säger: Det är du.
JAG: WHAT?
Tittar upp ovanför dörren, där, blinkar en stor röd lampa...
Jo men visst, då är det jag som duschat för varmt, så brandlarmet på hotellet gått igång. Yay.

Tjutet avtar & Mohammed säger att vi kan alla vara "lugna".
Samtliga gäster stänger dörrarna & återgår till att sova.

Jag, tillbaka till duschen, med ISKALLT vatten denna gången, sköljer jag ur mitt balsam.
10 minuter senare knackar det på dörren.
JAG: ?
Knackar igen.
JAG: ???????
Knackar igen.
JAG: ... Öppnar.

Där står Mohammed & en brandman... Denna måste kontrollera rummet. Standard proceedure.

Tittar ut genom fönstret, där står en brandbil, i full beredskap för brand.
Återigen, förklarar jag, att jag bara skulle ta en liten varm dusch...

Hejru. Vilken jädra dag.

TISDAG
20.00: Tar bilen hem.

ONSDAG
08.00: Tar bilen till jobbet. Parkerar bilen på jobbet. Blir lite väl snävt. Så jag repar upp halva bilen typ.
08.30: Ger upp på livet. Beger mig till kontoret för att berätta för Thomas om repan. Möter han på gården.

THOMAS: Har du parkerat bilen?
JAG: Japp...
THOMAS: Men den ska ju på service nu...
JAG: Jaha...
THOMAS: Mhmm...
JAG: Bara så du vet så har jag repat bilen.
THOMAS: VAD??????!?!?!?!?!
JAG: Jo. Jag kom för snävt.
THOMAS: Är det illa??
JAG: Jaooow.

Sen gick jag.