Mormor och morfar bjöd på våfflor häromdagen. När vi i godan ro sitter och smetar grädde och körsbärssylt på våra mycket krispiga våfflor hör jag Monkey springa iväg till vardagsrummet. Tro mig, sånt bådar inte gott... Frågade morfar vad Monkey höll på med, han berättade då med ett STORT leende att "nu ligger han på mattan... med våfflan". VÅFFLAN!?!?! WHAT?!?!
Käre morfar har då SMYGIT ner typ en halv våffla till Monkey.
Ser snart att mormor sitter med handen nedanför bordet... Blir givetvis misstänksam och tittar då under bordet- jodå, i handen har hon en bit våffla som hon väntar att Monkey ska få nys om- till hennes försvar fick jag att "det är ju såååå små bitar jag ger honom!!!" AGAIN- JAG GER?!?!! SOM I "GER"- GETT FLERA GÅNGER, INTE GAV, SOM I EN GÅNG ?!?!
Försöker då fint säga till både mormor och morfar att det räcker nog med våfflor åt Monkey nu-
"hans mage tål inte så mycket och han kan bli både dålig och gasig i magen, bla bla bla..."
Min mormor kontrar då skrattandes med;
"det är väl inte mitt problem...!"
Nä, iof... FAN.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar